Perfektionism som förstör på arbetsplatsen

Torsdag eftermiddag och den stora rapporten som varit din uppgift ska in om två timmar. Du har läst igenom den och skrivit om den sisådär 5 gånger. Men den är inte riktigt klar. Du skjuter upp det. Du väntar. Glömmer faktiskt bort det…försöker du intala dig själv. På fredag morgon krävs det av dig att skicka in den… Din ångest växer du ursäktar och ber att få komplettera. Bara några dagar till. 

Känner du igen dig själv eller någon annan i din omgivning. Han eller hon som aldrig blir klar med något, som lägger galet mycket tid på fel saker och som hellre dör än att lämna ifrån sig något halvfärdigt. Om det är du själv kanske du börjar lägga saker längst ned i högen om och om igen. Bara tanken på att börja göra något är jobbigt eftersom du redan nu oroar dig för hur slutresultatet ska bli. Och om du aldrig blir klar så behöver du ju aldrig få kritik för slutprodukten! 

Ja, efter det här så behöver jag väl knappt påpeka att en perfektionist kan vara ett företags största mardröm. Allt tar mer tid än det behöver om det ens blir klart, personen ser inte när det är klart och gott nog. I scenariot ovan handlar det om perfektionism som är sjuklig och som till och med är skadlig för personen. Men även lättare form av perfektionism drar ner effektiviteten på fel ställen.  

Perfektionism är självklart bra på avgränsade områden som kirurgi, säkerhet… ja där allt måste vara exakt. På övriga områden är det inte nödvändigt. Perfektionism i ett kontor där personen ska skriva ett veckobrev till kollegorna som skrivs om in absurdum och som får ta en dag för att det ska vara perfekt är som att blankpolera en asfaltsväg. Inte bra! 

Så nästa gång du irriterar dig på kollegan eller din anställda att inget blir gjort så fundera på om hon eller han faktiskt är gediget rädda för kritik eller att lämna något som inte motsvarar deras orimliga krav. De personerna behöver din hjälp och kan bli dina bästa anställda om de får det stöd de behöver. 

Perfektionism kan även vara ett symtom på osäkerhet och en jakt på andras bekräftelse. För att bryta det behövs arbete med beteenden på en djupare nivå och personen måste först själv se att beteendet finns och att det skapar problem för andra såväl som personen själv. 

Ställ bra frågor utan att vara anklagande och visa att du verkligen bryr dig. Fråga öppna frågor kring personens arbete och hur han eller hon mår på ett snyggt sätt. När förtroendet finns kan du säkert själv känna om det är läge att komma in på ämnet ”Jag har lagt märke till att du är väldigt noggrann när du gör xxx, hur tänker du om det?” ”Vad leder det till?” ”Hur påverkar det dig att vara så noggrann?” ”Hur påverkar det andra?” ”Vad mer?”  Var varm, öppen och gedigen när du ställer frågorna. Fortsätt att nysta och se om personen själv kommer fram till någon lösning.  

Om det känns svårt kan det vara en vinst att göra en gemensam workshop eller liknande kring mer mjuka värden, självkänsla och självförtroende osv. Om ni är anslutna till företagshälsa kanske det är något eller ta in en coach eller terapeut som kan stötta i frågorna. 

Jag har själv gjort resan från extremt osäker och med många perfektionism-drag som gjort det tufft för mig många gånger. När chefen bad mig att ”runda i hörnen” och inte göra alla dokument och delar i projektarbetena by-the-book så förstod jag inte vad han menade. Hur skulle jag veta vad som kan tas bort?! Om jag gör det kanske jag får kritik sedan! Då kommer jag att dö. Jag kan garantera att jag la timmar på fel saker utan att inse det själv…och tillslut bar det rakt in i väggen. Ingen kan vara bäst på allt. Men det var där mina krav på mig själv låg. 

Så genom att du vågar ta den fighten med din anställda (eller dig själv) så kommer du att inte bara rädda företagets ekonomi och produktivitet utan även personen. 

Lycka till!